Smiiley :)

Igår va jag i Ljungby och fick typ reda på att mina sömnproblem är riktigt allvarliga.. Kan vara dödliga på lång sikt.
Eftersom att jag haft dom i ett år snart så tycker jag det är meningslöst att gå till läkare som vill hjälpa med inte kan.
Ger en falska förhoppningar, är jättejobbigt att göra samma saker och berätta samma sak varje gång.
Fick också reda på att min sociala förmåga "att bli vuxen" inte utvecklas.. Hjärnan utvecklas som mest under denna perioden.
Därför vi behöver så mkt sömn. Detta är då jätte allvarligt enligt en psykolog!
Så dom vill försöka droga mig på natten, så att när jag vaknar så ska jag bara somna om.
Även om jag ser tex en jättespindel i taket.
Jag är inte riktigt så villig att pröva detta, vill inte behöva droga ner mig!
Har ingen lust till att gå till flera läkare iaf, är bara jobbigt!
Önskar bara alla kan sluta ha så stora förväntningar på mig.
Säga att dom tyckte om mig mer som jag va innan, för jag kanske aldrig blir normal.
Jag kan inte hjälpa att jag blir tjurig, tänk er själva att typ sovit tre timmar varje natt.
Klart man blir småtjurig då?
Känns som om det bara är att acceptera läget, jag får finna mig i detta!
Folk runt omkring mig kan ju sluta påminna mig om saker hela tiden..
Jag vet att jag va mkt roligare innan, mkt snällare och så.
Men tror ni verkligen jag vill hadet såhär?
Jag gör inte detta med vilje om det är det ni tror.

Vill vara liten igen, när man inte behövde oroa sig för någonting!
Allt gick som i en dans, för jag orkar inte längre!

Sovgott <3